En kris i familjen fick Sebastian Erixon att ta ett självklart beslut. Han tog ledigt från Färjestad, trots att han kände sig som en svikare.
– På något sätt vill man ”vara där” på fler plan än man klarar av ibland, säger han.

Att bita ihop och strunta i smärta är starkt förknippat med manlighet. För hockeyspelare är det en del av jobbet – men hur bra fungerar det privat? Under förrförra säsongen nådde Färjestads back Sebastian Erixon en gräns för vad han orkade.

Det började med att hans fru Gabriella drabbades av en magsjuka som vägrade ge sig. Under ett dygn behövde hon gå på toaletten 37 gånger. Inga behandlingar hjälpte – och till slut togs beslutet att tjocktarmen skulle opereras bort. Sedan dess lever hon med stomipåse.

– Det var jättetufft, säger Sebastian Erixon. Jag ville visa mig stark för Gabi, men när de gjorde prover och inte hittade något vandrade tankarna i väg och man tänkte väl framför allt på cancer.

Under hela processen fortsatte vardagen utanför sjukhuset. Förutom att hockeysäsongen pågick behövde deras tvååriga dotter uppmärksamhet.

– Hockeyn fick komma i andra hand i det läget, säger Sebastian. Då var det bara fullt fokus på att få Gabi att må bra igen.

Hur var det att lägga allt annat åt sidan?
– Jag har varit van vid att allt är inramat av hockeyn. Att det alltid går först. Men för min del var det ändå ett enkelt beslut och jag fick bra stöd från Färjestad. Ändå kom tankarna när det var match, laget hade fått några skador och jag kände mig som en svikare.

– Pressen kom från mig själv: ”Nu har vi bara fem backar och här sitter jag i speldugligt skick.” Det är som när man ringer och sjukanmäler sig med feber, man känner sig lite som en skurk. Den känslan fanns där. På något sätt vill man ”vara där” på fler plan än man klarar av ibland. Men tankarna svängde över fort när jag var på sjukhuset.

Hur hanterar du smärta på isen jämfört med i vardagen?
– Det är skilda världar på något sätt. Får man ont på isen vill man undvika att visa det, för att inte ge motståndarna någon fördel. Det gör inte lika ont i en matchsituation heller, det beror nog på allt adrenalin. Hemma kan man bryta en nagel och nästan bryta ihop.